I dag har jag inte känt av Concertan. Ingen stirrighet ens. Men nu vid 16 tiden

slog en enorm trötthet till. I morgon blir det dos ökning till 36 mg. Nu vila!!!

Känslan igår kväll är svår att beskriva men jag gör ett försök.

Jag är en lättsam människa som gärna skämtar och skrattar och mina vänner får gärna driva med mig då jag tycker om den jargongen.

Men igår kväll när min kille gjorde det så kände jag mig som en person som saknar humor. Jag var inte på dåligt humör eller nå utan såg bara inte det roliga i nåt han sa. Kändes som om hans skämt bara var vardagliga meningar.

Exempel 1 

Försök att skratta åt meningen "klockan på väggen har stannat" 

Nä just det, det finns inget roligt i det  och precis så kände jag mig igår fast det han sa faktiskt var roliga saker. 

Exempel 2 

Det vavar en tysk, en dansk och Bellman...

När man hör det så vet man att det blir en rolig poäng när historian är klar men tänk er att historien inte blir längre än så.

Det var en tysk, en dansk och Bellman. Hur känns det då? Skrattar ni? Nä.

Har känt av humöret idag. Arg och lättretlig men inte lika explosiv som jag annars kan vara. Bägaren rinner liksom inte lika lätt vilket jag ser som positivt.

Tyvärr är det jobbigt att anstränga sig. Bara en rask promenad känns som ett helt träningspass. Inte så konstigt kanske när vilopulsen ligger på hundra, undrar hur det ligger till eter en promenad?

Aptiten är det inga problem med. Eller jo men när jag  väl tar mig nåt att äta så går det ner iaf. Var rädd att maten skulle växa i munnen.

Andra biverkningar då? Känslan av att vara påtänd sitter i men kanske något mildare. Och kramper i magen som kommer och går men ännu hanterbart. Annars så är jag bra i kistan. Bättre än vanligt faktiskt.

Tungan lever sitt egna liv. Spänner och vrider sig i munnen. Tom när jag försöker slappna av i hela ansiktet så känns det som om tungan ändå är spänd. 

Tog min Concerta vid elva idag. Behövde sova några timmar på morgonen efter att ha skjutsat barnen till skolan då det bara blev tre timmars sömn i natt. 

Jag känner inget obehag på kvällen när Concertan går ur, snarare tvärt om. Blir inte trött men lstirrigheten släpper och ett lugn infinner sig. Men det är ett lugn jag aldrig tidigare känt. Det är ett lugn där ångesten lyser med sin frånvaro och jag har inte tusen tankar som snurrar som det gjort förr.

Min kille såg på en gång att jag mådde bra. Han förklarade att jag hade en gnista i blicken som han aldrig sett. Tro jag det när man känner en känsla av harmoni som man inte trodde fanns.

Hela mitt vuxna liv har jag mått dåligt och inte funkat i den bemärkelse att jag haft en sorts dödslängtan. Har trott att jag inte varit kapabell att må bra utan att döden varit enda vägen till ro. Men nu fick jag iaf känna på känslan att må bra.

Biverkningarna då? Huvudvärken är borta m min vilopuls har skenat från 60 till 100. Känner inget obehag i kroppen dock.

Sen fick jag klåda igår kväll på ovansidan av händerna och handlederna. Till slut blev jag röd flammig och klådan övergick i hetta. Misstänkte genast nässelutslag och snart kom de små vita fläckarna.

Men som tur var hade jag Atarax kvar sedan förr och en halvtimme senare var det borta. 

Känner mig stressad och lättretlig. Hela eftermiddagen har jag gått och känt mig lite påtänd. Som om jag tagit en lite för liten dos tjack som skulle behöva fyllas på. 

Är ganska pigg men orken att göra nånting finns inte. Allt tar emot. Känner ingen lust till att ens träffa min kille ikväll vilket annars är det enda jag vill.

Var och handlade en sväng iaf. Träffade en bekant och kände mig väldigt obekväm i det. Kunde nästan svära på att jag såg pundig ut i hans ögon. Började noja över det vilket bara ledde till att jag blev ännu obekvämare i situationen. Började liksom försöka dölja min pundighet på nå sätt. Är kanske så när man en gång varit missbrukare, att man är rädd att bli stämplad som aktiv igen. Och om sanningen ska fram så är folk ganska snabba på att misstänka en för det så fort man beter sig de minsta avvikande. 

Väljer att skriva ett nytt inlägg angående den så kallade koncentration det påstås att man får av metylfenidat. 

Som sagt känner jag av denna effekt lite smått.Kan tex hända då jag ska skriva ett inlägg på nå forum. Jag får liksom ett extremt intresse för det jag ska göra och lägger ner mycket möda på att få det bra. Fastnar liksom i det jag gör och har svårt att avsluta.

Antar att det är detta som folk kallar för just koncentration. Men jag kallar det för att snöa in. precis som vilken tjack pundare som helst gör när dem börjar skruva på en gammal radio eller liknanande, fast i mildare form.

För mig är det så långt ifrån koncentration  mankan komma. För mig är det bara nånting pundigt som jag själv gjort i så många år som tjack pundare.

Många som medicineras med metylfenidat påstår att dem gör saker nogrannare. Visst, påstå att jag var nogrann när jag påtänd stod och skrubbade rent köksborde halva natten tills lacken blivit matt för några år sedan. Nä, det kallas att punda!

Fick sova fyra timmar inatt. Men vaknade trots de få timmars sömn före klckan. En gnagande ångest rev innanför bröstbenet på mig. Hanterbart men jag har svårt att acceptera det.

Tvingade i mig en smörgås innan jag tog Concertan. Fick svälja ner varje tugga med mjölk men det är som vanligt. Har aldrig varit en frukost människan.

Nu har det gått tre timmar sedan jag tog tabletten och huvudvärken kommer krypandes. Så även stirrigheten. Men värst av allt är att jag fått utslag/plitor på halsen. Dock kliar det inte så jag tar den smällen. Men samtidigt får det mig att inse hur bra tjack faktiskt är i jämförelse med concerta. Har aldrig fått varken utslag eller huvudvärk av vanligt tjack. 

Känns väl så där att som ex pundare få bekräftat att tjack är gjävligt bra trots allt. Blir ju att man förskönar drogen och det triggar igång pundar tänket  vilket inte känns så bra.

Känner lite av att jag håller på att snöa in på saker jag gör. Jag väljer att kalla det för att snöa in eftersom det är precis vad som sker när man knarkar på amfetamin. Antar att det är det här som folk kallar för koncentration. Att nånting som i vanliga fall är skit tristplötsligt går hur enkelt som helst 

Från att ha varit sjukt trött tidigare på kvällen så är jag klarvaken nu på nattkröken. Huvudvärken har släppt och stirrigheten likaså. Skönt det iaf men lite sömn skulle inte skada.

Klockan ringer om fem och en halv timme så jag vet inte hur jag ska göra i morgon bitti. Ta concerta eller inte. Känns som om jag skulle behöva sova lite på förmiddan för sen kommer barnen.

Skulle kanske ha skjutit upp på insättningen till nästa vecka när dem är hos sin pappa. Men samtidigt vet jag att jag inte har tålamodet att vänta.

Nånting bra med denna kväll är att jag kom fram till att den sexuella funktionen inte rubbats. Det är nånting jag fasar för med mediciner och har noga koll på att det...ja, funkar helt enkel. Onanera mera gott folk.

Nä, nu blir det upp för en cigg och lite vätske påfyllning. Cigg då jag har enormt nikotin begär. Inte bra.

Vätske påfyllning då jag känner törst. Mycket bra, då jag annars alltid lider av vätskebrist för att jag inte känner av törst .