Concerta är rävgift!

Redan efter ett par timmar efter intag åkte jag på en panikångest atack. Så nu har jag inte tagit nå mer på två dagar. aångest atackerna löser av varandra och idag har jag inte tagit mig ur sängen ens. Har sovit hela dagen. Varje gång jag försöker ta mig upp känner jag atackerna komma.

I går kväll tvingade jag mig ner i badkaret. Då kom självmords tankarna. Det enda jag kunde tänka på var hur jag kunde dränka mig själv på bästa sätt.

Nu har jag googlat lite ocg hittade fakta om att viss centralstimulerande medicin kan leda till utsättningssymptom/abstinens i form av panikångest atacker.

Jävla fitt läkare som inte ens talar om detta. Om dem ens är medvetna om det. För det enda jag fått höra är att man kan sluta med Concerta utan nedtrappning.

Pratade med sköterska i morse som informerade om att jag inte kunde få ritalin förens nästa vecka då min läkare inte fanns där förens då.

Krävde iaf att få xanor vilket gick bra. Men fitt läkarn skrev ut depå åt mig. Har alltid haft snabbverkande så vad fan tar han sig friheten att ändra på det utan att tala med mig först.

Ritalinet tror jag fan jag skiter i och lämnar psykiatrin och återgår till att få hjälp av min husläkare. För psykvården fungerar fan inte. På ett halvår har det inte gett mig nån form av hjälp eller stöd överhuvudtaget.

Självmedicinering är nog det som funkar på mig.

Nu ska jag få byta Concertan mot ritalin. Har inga förväntningar alls. Känner mig bara maktlös och eländig. Som en försöks kanin.

Har inte tagit min Concerta idag, vet inte om jag orkar det. Men jag vet inte om jag orkar utan heller. Ligger i soffa med oro och malande huvud. Tar mig inte för nånting, orkar inte, ser igen mening i det. 

Utan medicin har allt blivit så mycket jobbigare än det var innan tom. Kanske ska ta en dos trots allt. Hjälper ju några timmar iaf. Men sen är det ju skiten efteråt.

Tänker att jag ska skita i allt som har med medici att göra men samtidigt vill jag ge det en chans. Men man ska ju orka ge det en chans också. Nog för att jag är sjukskriven men jag måste funka som mamma ändå. DET kan jag inte sjukskriva mig ifrån. Och som mamma går det inte att krascha titt som tätt. Det går inte att somna klockan tre på eftermiddagen för att medicinen ställer till det. 

Önskar jag hade avlastning så jag kunde ta sånna stunder och dagar men det har jag inte. Hade varit lättare att prova ut medicin ocj dos förr när jag var sambo. För då fanns ju han där och kunde ta över eller avlasta vissa stunder. Men nu ska man klara allting själv. Inte roligt när kylskåpet är tomt och man inte klarar av att ta sig till affären. 

Ledsen jag känner mig nu. ORKAR 

Vid 15 tiden börjar jag känna mig klen och nu är jag sopslut. Känner mig oduglig och i vägen. Orolig  inombords och har svårt att föra ett samtal med nån ens. Tankarna snurrar på och jag blir bara sittandes.

Min teori är att Concertan inte hjälper mot alla ens problem utan bara håller dem borta ett tag för att allt sedan ska slå tillbaka på en när Concertan går ur, och då med ännu större problematik.

Ska förklara hur jag tänker om mitt eget kaos i huvudet .  Tänk er att man simmar i havet. Vattnet är stilla så det är lätt att ta sig fram. Ibland kommer det lite vågor men med lite ansträngning kan man simma endå. Om vågorna blir för stora simmar man in på lugnare vatten. Så är det för "vanliga" människor.

Nu ska jag simma. Det blåser storm runt mig och vågorna är stora. Jag tar mig inte framåt. Försöker simma in på lugnt vatten men vågorna är för starka och jag dras ner under ytan. Nu vet jag inte åt vilket håll stranden ligger. Kämpar för att ta mig upp till ytan för att försöka se men det går inte.

Med Concerta avtar stormen och jag kan simma som alla andra men när Concertan går ur är det som om en tsunami har bildats och zlår över mig. Känns som om vågorna rullat pålångt ut till havs och byggts upp till en jättevåg som nu exploderar. Istället för tätt kommande vågor har all energi samlats till en stor och när den kommer blir smällen så enormt mycket kraftigare.

Igår fick jag en panikångest attack. Det har jag inte haft på flera år, bara vanlig ångest. Fy fan vad vidrigt det var. Suger verkligen all energi ur en.

Var på eftermiddan när Concertan började gå ur. 

Ska höra med läkarn idag om jag inte kan få byta till Ritalin för jag har känt att jag dippar på Concertan under dagen.

Känner bara bra effekt de två första timmarna på morgonen. Och dippar sen förmodligen pga att Concertan utsöndras för sakta. Är liksom bara skalet, det snabbverkande jag får effekt av och då tror jag det kan vara bättre med Ritalin.

Och då kan jag ju själv fylla på innan jag hinner dippa.

När jag dippar så blir jag väldigt aggressiv ocg/eller orolig och det är inte roligt för min omgivning, speciellt barnen. För dem ska fan inte bli lidande pga att jag håller på och piller trillar.

Känns jobbigt att hålla på och experimentera med hjärnan och psyket när man har barn. För själv kan jag fan ta smällen men mina barn ska inte bli lidande, aldrig! Så blir det ingen ordning på humöret snart så måste jag lägga ner Concertan känns det som.

Igår tyckte jag att dagen flöt på ganska bra. Men på kvällen märkte jag nånting skrämmande. Min kille var lite nere men kunde inte riktigt ssätta fingret på vad det var. Själv kände jag mig förvirrad utan att heller kunna sätta fingret på vad det var. Concertan började gå ur och tröttheten kom smygandes så vi bestämde oss för att lägga oss.

Då när vi låg där i armarna på varandra så började känslor skölja över oss. Känslor av värme och kärlek. Länge låg vi tysta och bara kände all denna energi mellan oss. 

Sen pratade vi om detta och allt föll på plats, det var Concertan som orsakat allt detta. Han kunde nu se att han känt sig nere och jag känt mig förvirrad för att kontakten mellan oss varit störd. En osynlig bubbla hade bildats runt mig. En bubbla som liksom stängde in minakänslor och energier och  hindrade hans att ta sig in. Lite som en lampa som det är glapp kontakt i.

Men när Concertan började gå ur och vi låg där i sängen så började allt flöda obehindrat och vi kände av varandra igen.

Jag vet att inte många har en aning om vad jag menar med dessa energier. För banden mellan mig och min kille är nånting jag själv aldrig haft till en annan människa för. Vi känner av varandra på ett ibland skrämande sätt men hans förmåga är starkare än min. För mår jag dåligt så kan han gå in och känna av hur jag känner och på så vis se vad det beror på när jag själv bara fumlar imörkret. Han kan bottna i min känsla och tala om vad det beror på och då kan jag se mönstret och allt blir så klart.

Aggresiv Aggresiv aggresiv sammanfattar allt så förbannat bra just nu. Känns som d är rent rävgift jag stoppar i mig. Aldrig varit med om nå lik,nande och då har jag stoppat i mig väldigt mycket preparat i alla möjliga kombinationer genom åren.

Fy i helvete vilken bomb jag är nu. Man är fan ett lamm på en coktail av roppar och alkohol i jämförelse med detta. 

I dag började jag med 36 mg. Ingen skillnad än iaf men jag får väl se under dagen vad som sker.

Vaknade i morse och var lättretlig.men fortfarande så brinner jag inte ur som förr. 

Hade svårt att somna igår kväll. klockan 24 fick jag nog och tog 1 mg xanor. Fick då ett behagligt rus på det. Annars brukar jag bara bli enormt trött och seg. Men jag somnade iaf.

Sov över i morse och vaknade med den där konstiga bbomulls känslan i huvudet som man brukar få av vissa sömn tabletter. Även det en känsla jag i vanliga fall inte upplever med xanor.

Fick även en känna av ytterligare en biverkning av Concertan igår kväll. Svårt att få orgasm! Orgasm är nånting jag annars  får hur lättsom helst och flera gånger på raken men nu tog det tid. Känner igen känslan efter alla år på ssri men då förstod jag inte vad det var det berodde på förrens i efterhand när jag slutade med alla mediciner. 

Detta gör mig arg, ledsen och besviken. För ger det inte med sig så måste jag sluta med Concertan för då är det inte värt det. Mitt sexliv är heligt för mig.

Synd bara på ångesten som då förmodligen återkommer. Är så skönt att slippa den nu och allt grubblande. 

Väger för och nackdelarna mot varandra och kommer fram till att sexlivet/orgasm förmågan är viktigare. 

Men jag ska fortsätta ta Concertan ett tag till ändå. Ska träffa läkarn på måndag och sen fatta ett beslut om hur jag ska göra.

Den enorma trötthet som slog till och nästintill  golvade mig i eftermiddags varade i ett par timmar bara. Sen vart jag pigg igen och här ligger man i sängen och har inte en tanke på att sova nu. Skumt...

Mår psykiskt bra men det är lite ovant att inte ha den där gnagande ångesten inom sig. Är så van att känna den så det är lite så att man går och liksom väntar på att den ska komma tillbaka. Men jag känner ingen oro inför det, kommer den så är de väl så. Inte mycket jag kan styra över. Inte likt mig att tänka/känna så..haha