Igår tyckte jag att dagen flöt på ganska bra. Men på kvällen märkte jag nånting skrämmande. Min kille var lite nere men kunde inte riktigt ssätta fingret på vad det var. Själv kände jag mig förvirrad utan att heller kunna sätta fingret på vad det var. Concertan började gå ur och tröttheten kom smygandes så vi bestämde oss för att lägga oss.

Då när vi låg där i armarna på varandra så började känslor skölja över oss. Känslor av värme och kärlek. Länge låg vi tysta och bara kände all denna energi mellan oss. 

Sen pratade vi om detta och allt föll på plats, det var Concertan som orsakat allt detta. Han kunde nu se att han känt sig nere och jag känt mig förvirrad för att kontakten mellan oss varit störd. En osynlig bubbla hade bildats runt mig. En bubbla som liksom stängde in minakänslor och energier och  hindrade hans att ta sig in. Lite som en lampa som det är glapp kontakt i.

Men när Concertan började gå ur och vi låg där i sängen så började allt flöda obehindrat och vi kände av varandra igen.

Jag vet att inte många har en aning om vad jag menar med dessa energier. För banden mellan mig och min kille är nånting jag själv aldrig haft till en annan människa för. Vi känner av varandra på ett ibland skrämande sätt men hans förmåga är starkare än min. För mår jag dåligt så kan han gå in och känna av hur jag känner och på så vis se vad det beror på när jag själv bara fumlar imörkret. Han kan bottna i min känsla och tala om vad det beror på och då kan jag se mönstret och allt blir så klart.